myloveforonedirection

”Jag hatar dig!” sa jag för säkert hundrade gången. ”Jaja, du hatar mig för att du inte gillar fester och bla, bla, bla, men du fyller 17! Jag tror också att du kommer gilla mig sedan!”Karley fluffade till mitt hår innan hon kollade på hela mig. ”Perfekt! Niall kommer inte kunna hålla ögonen ifrån dig!” sa Karley och blinkade mot mig. Jag kollade undrande på henne. ”Varför är du så på med Niall hela tiden?” frågade jag och tog fram platt tången. Jag skulle platta Karleys hår. Hon satte sig ner och suckade. ”Du måste vara blind om du inte ser hur han ser på dig! Och du måste vara typ känslolös eller något om du inte känner något för honom!” sa hon bestämt.

”Jag visste inte att du fyller år imorgon!” sa ingen mindre än Nialls röst i mitt öra. Jag vände mig om, hans ögon mötte mina. ”Du frågade aldrig!” svarade jag och skrattade till. Han himlade med ögonen. ”Nej det gjorde jag inte, men ändå!” svarade han och log mot mig. Jag rös till och kollade in. Jag hade gått ut för att ta lite frisk luft. Allt folk och den höga musiken gör min yr. Men nu var det mest kallt här ute.

”Du är väldigt vacker!” Niall kollade på mig med en blick jag inte riktigt kunde tyda. ”Tack! Du ser inte så dum ut du heller!” sa jag och kollade på hans ljusblåa skjorta och svarta jeans. Han hade också hårat lite så där upp med vax, ni vet? I alla fall så tog han min hand och frågade om jag ville dansa med honom. Jag nickade och vi gick in. ”One Time” – Justin Bieber avslutades precis när vi kom in. Jag kollade på Niall som log. ”Gillar du Justin Bieber?”frågade jag och låten ”The time off me life” – Dirty Dancing version började spelas. Niall nickade och la sina händer runt min midja. Vi började att dansa, jag kollade in i hans ögon. Jag har aldrig tänkte på det men hans ögon är verkligen fina! Jag kände ett slags pirr djupt nere i magen. Men försökte ignorera det så gott som jag kunde. Mina känslor ska inte få förstöra något denna gången. Ja, det har hänt innan. Det är därför jag försöker vara perfekt inom skolan och jobbet. Jag har skämt ut min tillräckligt redan, inget jag vill ta upp igen. Suck.

”Vänta!” sa jag och kollade chokat på Harry och Zayn som nu var bredvid mig. Jag och Niall hade dansat ett par gånger men var jag utanför Karleys hus. ”Vad?” frågade Harry och log lite smått åt mig. Jag kände hur mina kinder blev rödare och rödare för var sekund som gick. ”Jag.. Jag vet inte hur jag känner, jag är inte mig själv just nu…Jag tog nog en drink innan… Men kan inte ni snälla komma till mig imorgon? Eller bara Niall så jag kan prata med honom?” frågade jag bedjande. De kollade på varandra. ”Vi ska göra en sak i studion imorgon, kom dit så kan du nog prata där!” Harry gav mig en lapp med en adress på. ”Ses imorgon!” Zayn och Harry gick åt – förmodligen deras – bil.

”Kom igen! Kan du inte cykla fortare?!” klagade Karley bakom mig. Jag skjutsade henne på min cykel. ”Sluta klaga! Vi är snart framme!” sa jag och stönade högt. Inte för att jag just nu cyklade upp för en uppförsbacke, utan för att jag kommer komma för sent till jobbet också. Tredje dagen på jobbet och man kommer försent. Bra Chloé, riktigt bra!

”Kan du inte göra en.. Vad heter den nu..?” Karley kollade frågande på mig. Jag ignorerade henne och fortsatte ta in marshmallows i tjejens varma choklad. ”Här har du din dricka!” sa jag och log ett falsk leende mot henne. Hon tackade och gick. Jag vände mig mot Karley som var bredvid mig. ”Kan du snälla vara tyst när jag har en kund?!” frågade jag med sammanbitna tänder. Karley hade en viss förmåga att prata hela tiden. Oavsett om det var läge till det eller inte. Hon ignorerade mig och höjde radion istället. Hon pep till och höjde till max.

”It feels like been living in fast forward another moment passing by…” hon hoppade omkring och sjöng/skrek. Jag hade hela min uppmärksamhet mot Karley så jag märkte inte när ingen mindre än Harry började sjunga:

”Katy Perrys on replay, she’s on replay DJ got that photo shake that photo shake...”

De andra killarna sjöng också med nu. Det var bara jag som stod som en fast frusen pinne och glodde. De klappade händerna och hoppade omkring, Zayn skrattade och Louis gjorde någon grimas. Först nu stod Karley också fast frusen och kollade magiskt på killarna. ”Ni.. ni.. ni…” stammade hon med stora ögon. Musiken tystnade och killarna skrattade och hälsade på mig. Jag log lite mot dem, jag la särskilt märke till Niall som kollade på mig med glödande ögon. Han kramade om mig, lite längre än vad de andra killarna hade gjort. Men jag klagar inte, för det var skönt.

”Ni är One Direction!” skrek Karley och hoppade upp på Zayn. Han skrattade förvånat till och kramade henne. Louis hoppade upp i Harrys famn precis som en brud på hennes man när de hade gift sig. ”Harry, jag älskar dig!” tjöt han och pussade Harry över hela ansiktet. Liam och Niall skrattade åt dem medan jag stod här helt förvånad över bilden framför mig.

När Karley hade hoppat ner från Zayn sa jag ursäktande: ”Förlåt det var min kompis Karley hon är.. hrm..” jag hittade ingen bra förklaring med de verkade strunta i den. ”Det är lugnt!” sa Harry och släppte Louis. Louis gjorde en ledsen mig. ”Harry, släpp inte taget om mig!” sa han och tog sig för hjärtat. Harry himlade md ögonen och klappade Louis på axeln. ”Förlåt älskling, men jag är inte så stark!” Louis nickade. ”Okej, jag förlåter dig! För denna gång!” han log stort mot Harry som kollade på mig. ”Här kommer vi och stör!” började han men jag avbröt. ”Nej inte alls! Ser ni inte hur öde det är här just nu?” jag kollade mig omkring. Ingen annan än vi var här. Liam nickade. ”Kan jag få beställa en av de muffinsen som ni har?” frågade han och försökte vara duktig och ansvarsfull. Jag nickade med ett leende. ”Vilken smak? Blåbär, hallon, choklad eller vanilj?” frågade jag med tillgjord röst. Niall skrattade och ställde sig bredvid Liam. ”Vad sägs som att vi tar en av varje? Och att vi får bjuda er två på middag ikväll?” frågade han och blinkade mot mig. Jag kollade på Karley som gapade. ”Om ni insisterar så visst!” svarade jag med ett brett leende. Harry ”yes”:de och Louis gjorde ett katching tecken med hans ena hand. ”Jag sa ju det!” hörde jag Liam viska i Nialls öra så Niall blev lite rosa om kinderna.

”Vi kommer och hämtar er hos dig då?” frågade Liam och kramade om mig. Jag nickade och sa min adress igen. ”Vi kommer vid åtta!” sa han och halvjoggade fram till de andra killarna som redan hade gått. Jag log för mig själv medan jag låste dörren till Milkshake City.

”Vad fan ska jag ha på mig?” frågade Karley mig för tionde gången under denna minut som hade gått sedan vi kom hem till mig. ”Ta denna!” sa jag och slängde en fin ljusblå blus på henne. Hon kollade på den innan hon nickade. ”Den bli perfekt! Den matchar till och med mina jeans!” sa hon och tog glatt va sig sin svarta hoodie. För att vara sommar var det ändå rätt kallt. Idag var det nog inte mer än 16 grader. ”Själv ska jag ha denna!” jag tog av min tröja och satte på mig min vita blus som var lite för stor så man skulle stoppa ner den i byxorna. Fattar ni? Till det tog jag en av mina favorithalsband vilket var en silverkedja med ett Peace täcken. ”Hur ska jag ha mitt hår?” frågade jag och vände mig om så Karley kunde se mig. ”Wow Chloé! Du är.. Helt sjukt vacker!” sa Karley och kollade på mig med stora ögon. ”Du borde gå så oftare! Killarna kommer ju flokas omkring dig i skola! Och jag tycker du ska släppa ner ditt hår! Det är så fint nere!” jag vände mig om igen och släppte ner mitt hår som var uppsatt i en knut. Med ett drag i tofsen åkte håret ur och jag skakade lite på huvudet så det skulle lägga sig bra. ”Perfekt! Ta lite av denna parfym och lite maskar så kommer killarna flokas om dig! Speciellt Niall!” Karley puttade lite lätt på mig bakifrån och gav mig min favorit parfym. ”Vadå ’speciellt Niall’?” frågade jag och drog på lite maskar på mina redan långa ögonfransar. ”Har du inte sett hur han kollar på dig? Han har klart en crush på dig!” sa Karley och suckade. ”Kan inte Zayn kolla på mig så?!” klagade hon missnöjt och la huvudet på sned. ”Varför måste du vara så mycket sötare än mig?!” frågade hon och kollade på mig genom spegeln. ”Karley, du är söt! Sluta nu! Killarna kommer när som och du måste fixa ditt hår!” jag började genast göra en inbakad fläta i hennes blonda hår. Jag älskar hennes hår för det är riktigt långt och mjukt.

”Wow, ni ser riktigt bra ut!” sa Harry och kollade på oss uppifrån och ner. ”Ja, du är riktigt fin Chloé!” sa Niall och kollade förvånat på mig. Karley gav mig en ”vad-va-det-jag-sa” blick. Jag vände blicken mot Niall igen. ”Du ser inte dålig ut du heller!” sa jag och kollade på hans ljusbruna chinos och blå, vit, rödrandiga skjorta. Han hade fixat sitt hår så det stod upp lite. Vilket jag tyckte var riktigt snyggt!

”Ska vi dra till restaurangen eller stå här och glo?” frågade Louis efter ett tag. Vi gick då in till den stora svarta vanen framför oss.

Efter mycket skratt var vi framme vid Londons bästa pizza ställe. Pizza var något av det godaste jag visste. När vi klev in genom dörren försvann den ordentliga Chloé som skötte skolan, jobbet och gjorde läxor och den galna knäppa Chloé. Hon som hade kul, hon som ville allt men kunde inte.

”Har ni reserverat en plats?” frågade en tjej i kanske min ålder. Louis nickade. ”Ett bord för sju!” sa han. Tjejen nickade och tog sju menyer. ”Följ efter mig!” sa hon och började gå förbi par efter par. När vi kom fram till ett bord la hon ner en meny på vart ställe man skulle sitta innan hon log mot oss och gick. ”Jag ska sitta bredvid Harry!” sa Louis och tog upp med ena handen i luften. Vi skrattade och Harry nickade. ”Vi måste gå på en dejt snart älskling!” sa Louis sedan och satte sig ner. Harry skakade på huvudet. ”Ja, det var ju flera dagar sedan sist!” sa han och blinkade mot Louis. Jag satte mig ner på den ända lediga platsen, bredvid Niall.

Maten var uppäten och killarna var.. Ska man säga chockade över mitt förändrade jag? Men jag kommer vara denna tjej nu. Denna tjej som jag gillar att vara. Inte perfekta Chloé utan den riktiga Chloé. Den känns skönt! Och Niall verkar inte tycka det är något problem, tur nog! Jag vet inte vad det var, men jag kunde inte sluta kolla på Niall. Karley verkar nog märka det för hon blinkar mot mig och flinar hela tiden.
________________________
Det är något fel med blogg.se!!
Får damp, kommer inte in via datorn, fick (genom Skype, haha!) kopiera in det till blogg appen! :/
Men snälla kommentera ! Jag vill veta vad ni tycker! :)
Kram Nelly!

”Karley! Jag har inte tid med detta mer, jag måste hinna till mitt jobb!” sa jag och suckade ljudligt. Jag hörde henne skratta i andra ändan av luren. ”Men kom till mig ikväll då? Du måste i alla fall komma till Tobbes fest! Det kommer vara sommarens största!” sa hon bedjande. Jag himlade med ögonen fast jag visste att hon inte såg det. ”Kanske, jag kommer i alla fall till dig efter jobbet!” sa jag och tog upp mina nycklar ur jeansfickan och låste upp min cykel. Med en viss svårighet la jag väskan i cykelkorgen och avslutade samtalen med Karley. Jag satte mig på cykeln och började cykla till mitt jobb. Denna dag skulle nog bli lång, jag ville inte att kvällen skulle komma. Men jag ville också att eftermiddagen skulle komma. För det var nog ungefär då Harry, Liam, Louis, Niall och en till kille. Jag kunde inte komma på hans namn! Skulle komma. Hoppades jag på i alla fall.

*

”Bra att du är här! Vi har några kunder som var lite.. Hm, ska man säga glada för att vara här just nu. Var det möjligtvis några killar här igår som du la märke till?” sa min chef Bryan till mig och pekade på tre tjejer som stod en bit ifrån oss, viskandes. ”Killar? Här var ju någon man, och några killar osv. Men ingen som jag la speciellt märke till nej. Hurså?” frågade jag nyfiket. Bryan höjde på ögonbrynen och log stort. ”Pojkbandet One Direction är här i London igen!” sa han och slog ut med armarna. One Direction, var har jag hört det ifrån innan? Var?

*

Efter många om och med lämnade tjejerna oss besvikna. Jag la märke till deras armar som var fulla av klotter, i olika färger och former. Deras klädsel var tröjor med text på, förmodligen textutdrag från olika låtar. Med en suck glömde jag bort dem och tog på mig mitt förkläde.

*

Jag satt och sms:ade med Karley när plinget från dörren plingade till. Plinget betydde att någon ville köpa något här. Vilket betydde att jag hade något att göra i fem minuter. Jag låste min mobil innan jag kollade upp. ”Chloé!” sa Louis glatt och hoppade fram till disken. Jag skrattade till och sa hej till honom. ”Var är de andra?” frågade jag när bara Louis och Niall kom. Niall rykte på axlarna. ”De sover antagligen, eller så är de och shoppar.” Jag nickade. ”Vill ni ha något idag?” frågade jag och kollade på dem. Louis nickade. ”Vi tar det som vi tog igår!” började han. Men jag avbröt. ”En M&M, en Daim, en Lion Bar, en Kit Kat och en Bounty!” sa jag och log glatt åt mitt minne. De kollade imponerat på mig. ”Har du ett riktigt bra minne, eller har du typ fotografiskt minne?” frågade Niall mig. Jag skrattade och rykte på axlarna. ”Så många kunder om dagen har vi inte! Plus, det var igår ni var här. Inte flera veckor sedan!” De nickade. ”Ni kan sätta er så kommer jag när drickan är klar, ska ni ta med er de andras eller..?” frågade jag och kollade på Louis. ”De kommer nog när som. Vi sms:ade dem på  vägen !” Jag nickade och fortsatte med att skumma mjölken.

*

”Harrys in the house!” halv skrek Harry när de kom inrusande genom dörren. Jag hoppade till av de plötsliga ljudet och det gamla paret på andra sidan av lokalen kollade argt på honom. Louis pekade på dem och Harry log ursäktande. Damen skakade på huvudet medan manen log snett mot honom. ”Hej Chloé!” sa han som jag inte kunde komma ihåg namnet på. ”Hej!” svarade jag med ett leende. Han satte sig med de andra killarna och började genast komma in i deras konversation. Jag satte den sista marshmallows på den sista drickan. ”Här har ni drickan!” sa jag och satte ner brickan på bordet. De tackade och tog deras dricka.

*

Det blev stängningsdags och killarna gick. De sa hejdå och hoppades att vi skulle träffas snart igen. Jag kramade om alla. Detta är nog rätt ovanligt. Jag menar att tjejen som står bakom disken lär känna kunden. Om man kan säga det så.

*

När allt var släckt och låst tog jag min cykel och cyklade direkt hem till Karley. Jag var fortfarande osäker om jag skulle följa med till festen. Den ända anledningen till att hon ville gå på festen var att hennes stora kärlek skulle komma. Hon hade varit störtförälskad i en kille som heter Lucas. Jag förstår varför hon är så fast vid honom. Han är snygg, har allt som en tjej vill ha och är populär. Vilket betyder att man själv bli populär om man blir tillsammans med honom. Vilket är precis den anledningen till att jag inte lägger märke till honom på det viset. Jag klarar mig fast jag inte står i rampljuset 24/7.

*

”Men du måste följa med mig! Jag kan inte gå själv!” sa Karley och kollade ledsamt på mig. ”Karley, du klarar dig bra själv! Och, jag vill inte stå där helt själv när du kommer dregla efter Lucas hela kvällen!” sa jag och satte mig ner i hennes runda och stora säng. Karley var rätt rik, hon var ju inte fattig precis med en mamma som topp advokat och pappa som chef för One Piece märket. ”Men…” började hon men hittade inga ord för att fortsätta. ”Berätta allt för mig imorgon istället! Jag lovar att vi båda har det mycket roligare om jag stannar hemma och du går själv till festen!” jag klappade henne på axeln. Hon sträckte ut tungan mot mig innan hon gav upp med ett stön. ”Som straff följer jag med dig till ditt jobb imorgon och pratar om One Direction hela långa dagen!” sa hon och log ett skadeglatt leende mot mig. ”Vänta, One Direction?!” sa jag och satte mig snabbt upp från min liggande position. Jag tog mig på huvudet när det blev svart prickigt framför ögonen. ”Ja? Du vet det låten som jag sa åt dig att lyssna på radion igår? Det var One Direction! De är så sjukt bra! Och Louis är otroligt söt! Men min favorit är Zayn! Jag älskar hans stil med sin tröja knäppt med bara den första knappen längst upp!” pratade Karley på alldeles för snabbt. ”Zayn! Det var det han hette!” sa jag och skakade på huvudet för mig själv. ”Vadå ’hette’?!” frågade hon mig medan hon rotade igenom hennes garderob. ”Nej, det var bara några killar på jobbet som jag har pratat med!” sa jag och ryckte på axlarna medan jag la mig ner igen i sängen. Jag la inte ner länge för jag kände Karleys händer på mina axlar och sedan satt jag upp igen och kollade rakt in i hennes bruna ögon. ”Vem exakt var det du pratade med?!” frågade hon allvarligt. ”Några killar bara!” svarade jag osäkert.

De blå/gröna mötte mina ögon. Jag log ner mot kassaapparaten innan jag kollade upp mot de fem killarna. ”Hej och välkomna till Milkshake city! Kan jag ta er beställning?” frågade jag dem och repeterade varenda sak som min nya chef hade sagt åt mig att fråga varenda kund vi fick. ”Hej! Jag skulle vilja ha en M&M choklad, Harry en Bounty, Zayn en Lion bar, Liam en Kit Kat och Louis en Daim!” killen pekade på var och en av killarna när han sa var de ville ha. Jag nickade medan jag skrev vad de ville ha på muggarna, sedan klickade jag in allt i apparaten framför mig. ”Det blir 185 kronor tack!” sa jag med ett leende. Killen med de fina ögonen tog fram pengar och gav dem till mig. Jag log och började fixa med drickorna. Killarna hade gått och satt sig på ett av de få borden här inne. Jag rättade till min jobb klädsel som bestod av ett rosa och vitrandigt förkläde och en keps. Men jag hade ju kläder under, det skulle ju se roligt ut att stå med bh och trosor.

Jag gjorde klart den sista drickan till en av de killarna som hade beställt. Innan jag gav drickorna till dem höjde jag radion lite, det skulle spelas en låt om några minuter som min bästa vän har tjatat om att jag måste lyssna på. Och så snäll som jag är gör jag allt som hon säger. Inklusive detta. Med alla fem drickorna på min rosa bricka gick jag till dem.

”Här har ni era saker!” sa jag och tog upp den första drickan som var till Harry. Jag kom ihåg vem det var dels för namnet fortfarande stod på själva glaset, och för att Harry hade lockigt hår och gulliga ögon. Jag gav han drickan och han tackade. Nästa var till Liam, det var killen med de bruna lite lockiga håret och med ett födelsemärke på halsen.

När jag hade gett alla log jag och gick bakom disken igen. Min mobil plingade. ”Chloé! Lyssna på radion nu!!! Låten spelas nu!! <3” Jag skrattade lågt för mig själv och höjde volymen lite till på radion. Jag hörde en killröst som sjöng något i stil med ”You’re insecure dont know what for!” men jag hann inte lägga mer uppmärksamhet mot låten när de killarna som var här hade gjort ett högt tjut ifrån sig och han killen med födelsemärket. Vad hette han nu igen, Lukas? Love? Nej, Liam just det. Började sjunga med i låten. Efter ett litet tag började killen med de fina ögonen sjunga. När han var klar sjöng alla med. De klappade och log stort mot varandra.

Låten var slut och killarna satte sig skrattande ner. Jag kollade imponerat på dem. De kunde visst hela låten, och de sjöng riktigt bra! Nästan bättre än versionen som gick på radion.

”Det var sjukt coolt! Jag kommer aldrig vänja mig vid att höra våra låtar på radion” sa en av killarna. Han med den randiga t-shirten och gulliga hängslen. ”Jag kan aldrig vänja mig vid att höra våra låtar på radion!” tänkte jag. Deras låt? Vem var de, och varför visste Karley om dem? Jag får väl fråga henne sedan. Tänkte jag och suckade för mig själv. Jag såg hur killen med blont hår sa något till killen med ögonen – vad var hans namn nu igen?! Som sedan kollade på mig med ett leende på läpparna. ”Tjejen, vad heter du?” frågade han mig och nickade. Jag kollade förvånat på dem. ”Jag?” frågade jag men kände mig genast dum. Det var bara jag här inne förutom dem. Han skrattade och nickade. ”Det är inte så många andra här, inte vad jag ser i alla fall.” sa han och log mot mig. Jag kollade generat ner på mina händer. ”Chloé!” svarade jag på hans fråga. Han nickade innan han viskade något i den blonda killens öra. ”Vi vill också veta!” sa killen med det svarta håret. Jag slutade kolla på dem och tjuvlyssna. Det är inte mitt jobb att spionera på ett par killar – snygga killar till och med.

Som en gåva från ovan kom en äldre man in och beställde en av våra kakor. Jag la min fulla uppmärksamhet mot kakfaten framför mig istället för på dem. Han sa åt mig att han ville ta med sig dem, jag la de i en rosa liten kartong och gav honom hans kvitto. ”Ha en bra dag! Hoppas du kommer tillbaka!” sa jag och log mot mannen när han gick. Jag kunde inte undgå att lägga en blick på killarna. Oturligt nog satt alla och kollade på mig. De log och sa åt mig att komma. Jag gjorde vänligt som de sa och ställde mig på samma ställe som när jag gav dem deras drickor.

”Vi bits inte!” sa killen med det blonda håret. ”Prata för dig själv!” skojade killen med hängslena. De andra skrattade och jag instämde i skrattet. ”Så, är det kul att jobba här?” frågade killen som precis hade sagt att de inte bits. Jag rykte på axlarna. ”Jag sommarjobbar bara, men tja det är väl helt okej!” svarade jag ärligt. Jag var faktiskt överlycklig när jag fick beskedet om att jag fick jobba här nu under sommaren. Alla andra jobb som jag hade sökt hade sagt nej. Tyvärr. ”Vi älskar denna kedja! Vi går hit på vart ställe vi är, om det då finns där!” sa han med det svarta håret. ”Så ni är typ på många olika ställen?” frågade jag osäkert. Lite generad för jag tydligen inte visste vad de pratade om. De gav varandra några blickar innan han med födelsemärket sa: ”Ja, vi reser rätt mycket här inom England och Europa!” han log lite och såg ut att tänka på något. Jag nickade. ”Coolt!” svarade jag. Då klappade killen med det blonda håret på platsen bredvid honom. ”Sätt dig!” sa han och log. Jag gjorde som han sa. ”Vi har glömt att presentera oss!” utbrast killen med hängslena. De nickade instämmande. ”Jag är Harry!” sa killen med de fina ögonen. ”Jag är Niall!” sa killen bredvid mig. ”Jag är Liam!” sa han med födelsemärket. ”Jag är Zayn!” sa han med det svarta håret. ”och jag, sist med absolut inte minst, Louis!” Jag nickade och försökte memorera alla namnen.

En konversation växte fram mellan oss alla. De var verkligen riktigt snälla, alla fem! När Liam hade fått ett telefonsamtal som visade sig vara en kille som hette Paul ville att de skulle dra här ifrån. De sa hejdå, men lovade att de snart skulle komma igen. Jag kan inte mer än önska att de håller deras löfte. För det är något med dem, något som jag inte kan sätta fingret på vad det är.