myloveforonedirection

”Karley! Jag har inte tid med detta mer, jag måste hinna till mitt jobb!” sa jag och suckade ljudligt. Jag hörde henne skratta i andra ändan av luren. ”Men kom till mig ikväll då? Du måste i alla fall komma till Tobbes fest! Det kommer vara sommarens största!” sa hon bedjande. Jag himlade med ögonen fast jag visste att hon inte såg det. ”Kanske, jag kommer i alla fall till dig efter jobbet!” sa jag och tog upp mina nycklar ur jeansfickan och låste upp min cykel. Med en viss svårighet la jag väskan i cykelkorgen och avslutade samtalen med Karley. Jag satte mig på cykeln och började cykla till mitt jobb. Denna dag skulle nog bli lång, jag ville inte att kvällen skulle komma. Men jag ville också att eftermiddagen skulle komma. För det var nog ungefär då Harry, Liam, Louis, Niall och en till kille. Jag kunde inte komma på hans namn! Skulle komma. Hoppades jag på i alla fall.

*

”Bra att du är här! Vi har några kunder som var lite.. Hm, ska man säga glada för att vara här just nu. Var det möjligtvis några killar här igår som du la märke till?” sa min chef Bryan till mig och pekade på tre tjejer som stod en bit ifrån oss, viskandes. ”Killar? Här var ju någon man, och några killar osv. Men ingen som jag la speciellt märke till nej. Hurså?” frågade jag nyfiket. Bryan höjde på ögonbrynen och log stort. ”Pojkbandet One Direction är här i London igen!” sa han och slog ut med armarna. One Direction, var har jag hört det ifrån innan? Var?

*

Efter många om och med lämnade tjejerna oss besvikna. Jag la märke till deras armar som var fulla av klotter, i olika färger och former. Deras klädsel var tröjor med text på, förmodligen textutdrag från olika låtar. Med en suck glömde jag bort dem och tog på mig mitt förkläde.

*

Jag satt och sms:ade med Karley när plinget från dörren plingade till. Plinget betydde att någon ville köpa något här. Vilket betydde att jag hade något att göra i fem minuter. Jag låste min mobil innan jag kollade upp. ”Chloé!” sa Louis glatt och hoppade fram till disken. Jag skrattade till och sa hej till honom. ”Var är de andra?” frågade jag när bara Louis och Niall kom. Niall rykte på axlarna. ”De sover antagligen, eller så är de och shoppar.” Jag nickade. ”Vill ni ha något idag?” frågade jag och kollade på dem. Louis nickade. ”Vi tar det som vi tog igår!” började han. Men jag avbröt. ”En M&M, en Daim, en Lion Bar, en Kit Kat och en Bounty!” sa jag och log glatt åt mitt minne. De kollade imponerat på mig. ”Har du ett riktigt bra minne, eller har du typ fotografiskt minne?” frågade Niall mig. Jag skrattade och rykte på axlarna. ”Så många kunder om dagen har vi inte! Plus, det var igår ni var här. Inte flera veckor sedan!” De nickade. ”Ni kan sätta er så kommer jag när drickan är klar, ska ni ta med er de andras eller..?” frågade jag och kollade på Louis. ”De kommer nog när som. Vi sms:ade dem på  vägen !” Jag nickade och fortsatte med att skumma mjölken.

*

”Harrys in the house!” halv skrek Harry när de kom inrusande genom dörren. Jag hoppade till av de plötsliga ljudet och det gamla paret på andra sidan av lokalen kollade argt på honom. Louis pekade på dem och Harry log ursäktande. Damen skakade på huvudet medan manen log snett mot honom. ”Hej Chloé!” sa han som jag inte kunde komma ihåg namnet på. ”Hej!” svarade jag med ett leende. Han satte sig med de andra killarna och började genast komma in i deras konversation. Jag satte den sista marshmallows på den sista drickan. ”Här har ni drickan!” sa jag och satte ner brickan på bordet. De tackade och tog deras dricka.

*

Det blev stängningsdags och killarna gick. De sa hejdå och hoppades att vi skulle träffas snart igen. Jag kramade om alla. Detta är nog rätt ovanligt. Jag menar att tjejen som står bakom disken lär känna kunden. Om man kan säga det så.

*

När allt var släckt och låst tog jag min cykel och cyklade direkt hem till Karley. Jag var fortfarande osäker om jag skulle följa med till festen. Den ända anledningen till att hon ville gå på festen var att hennes stora kärlek skulle komma. Hon hade varit störtförälskad i en kille som heter Lucas. Jag förstår varför hon är så fast vid honom. Han är snygg, har allt som en tjej vill ha och är populär. Vilket betyder att man själv bli populär om man blir tillsammans med honom. Vilket är precis den anledningen till att jag inte lägger märke till honom på det viset. Jag klarar mig fast jag inte står i rampljuset 24/7.

*

”Men du måste följa med mig! Jag kan inte gå själv!” sa Karley och kollade ledsamt på mig. ”Karley, du klarar dig bra själv! Och, jag vill inte stå där helt själv när du kommer dregla efter Lucas hela kvällen!” sa jag och satte mig ner i hennes runda och stora säng. Karley var rätt rik, hon var ju inte fattig precis med en mamma som topp advokat och pappa som chef för One Piece märket. ”Men…” började hon men hittade inga ord för att fortsätta. ”Berätta allt för mig imorgon istället! Jag lovar att vi båda har det mycket roligare om jag stannar hemma och du går själv till festen!” jag klappade henne på axeln. Hon sträckte ut tungan mot mig innan hon gav upp med ett stön. ”Som straff följer jag med dig till ditt jobb imorgon och pratar om One Direction hela långa dagen!” sa hon och log ett skadeglatt leende mot mig. ”Vänta, One Direction?!” sa jag och satte mig snabbt upp från min liggande position. Jag tog mig på huvudet när det blev svart prickigt framför ögonen. ”Ja? Du vet det låten som jag sa åt dig att lyssna på radion igår? Det var One Direction! De är så sjukt bra! Och Louis är otroligt söt! Men min favorit är Zayn! Jag älskar hans stil med sin tröja knäppt med bara den första knappen längst upp!” pratade Karley på alldeles för snabbt. ”Zayn! Det var det han hette!” sa jag och skakade på huvudet för mig själv. ”Vadå ’hette’?!” frågade hon mig medan hon rotade igenom hennes garderob. ”Nej, det var bara några killar på jobbet som jag har pratat med!” sa jag och ryckte på axlarna medan jag la mig ner igen i sängen. Jag la inte ner länge för jag kände Karleys händer på mina axlar och sedan satt jag upp igen och kollade rakt in i hennes bruna ögon. ”Vem exakt var det du pratade med?!” frågade hon allvarligt. ”Några killar bara!” svarade jag osäkert.