myloveforonedirection

De blå/gröna mötte mina ögon. Jag log ner mot kassaapparaten innan jag kollade upp mot de fem killarna. ”Hej och välkomna till Milkshake city! Kan jag ta er beställning?” frågade jag dem och repeterade varenda sak som min nya chef hade sagt åt mig att fråga varenda kund vi fick. ”Hej! Jag skulle vilja ha en M&M choklad, Harry en Bounty, Zayn en Lion bar, Liam en Kit Kat och Louis en Daim!” killen pekade på var och en av killarna när han sa var de ville ha. Jag nickade medan jag skrev vad de ville ha på muggarna, sedan klickade jag in allt i apparaten framför mig. ”Det blir 185 kronor tack!” sa jag med ett leende. Killen med de fina ögonen tog fram pengar och gav dem till mig. Jag log och började fixa med drickorna. Killarna hade gått och satt sig på ett av de få borden här inne. Jag rättade till min jobb klädsel som bestod av ett rosa och vitrandigt förkläde och en keps. Men jag hade ju kläder under, det skulle ju se roligt ut att stå med bh och trosor.

Jag gjorde klart den sista drickan till en av de killarna som hade beställt. Innan jag gav drickorna till dem höjde jag radion lite, det skulle spelas en låt om några minuter som min bästa vän har tjatat om att jag måste lyssna på. Och så snäll som jag är gör jag allt som hon säger. Inklusive detta. Med alla fem drickorna på min rosa bricka gick jag till dem.

”Här har ni era saker!” sa jag och tog upp den första drickan som var till Harry. Jag kom ihåg vem det var dels för namnet fortfarande stod på själva glaset, och för att Harry hade lockigt hår och gulliga ögon. Jag gav han drickan och han tackade. Nästa var till Liam, det var killen med de bruna lite lockiga håret och med ett födelsemärke på halsen.

När jag hade gett alla log jag och gick bakom disken igen. Min mobil plingade. ”Chloé! Lyssna på radion nu!!! Låten spelas nu!! <3” Jag skrattade lågt för mig själv och höjde volymen lite till på radion. Jag hörde en killröst som sjöng något i stil med ”You’re insecure dont know what for!” men jag hann inte lägga mer uppmärksamhet mot låten när de killarna som var här hade gjort ett högt tjut ifrån sig och han killen med födelsemärket. Vad hette han nu igen, Lukas? Love? Nej, Liam just det. Började sjunga med i låten. Efter ett litet tag började killen med de fina ögonen sjunga. När han var klar sjöng alla med. De klappade och log stort mot varandra.

Låten var slut och killarna satte sig skrattande ner. Jag kollade imponerat på dem. De kunde visst hela låten, och de sjöng riktigt bra! Nästan bättre än versionen som gick på radion.

”Det var sjukt coolt! Jag kommer aldrig vänja mig vid att höra våra låtar på radion” sa en av killarna. Han med den randiga t-shirten och gulliga hängslen. ”Jag kan aldrig vänja mig vid att höra våra låtar på radion!” tänkte jag. Deras låt? Vem var de, och varför visste Karley om dem? Jag får väl fråga henne sedan. Tänkte jag och suckade för mig själv. Jag såg hur killen med blont hår sa något till killen med ögonen – vad var hans namn nu igen?! Som sedan kollade på mig med ett leende på läpparna. ”Tjejen, vad heter du?” frågade han mig och nickade. Jag kollade förvånat på dem. ”Jag?” frågade jag men kände mig genast dum. Det var bara jag här inne förutom dem. Han skrattade och nickade. ”Det är inte så många andra här, inte vad jag ser i alla fall.” sa han och log mot mig. Jag kollade generat ner på mina händer. ”Chloé!” svarade jag på hans fråga. Han nickade innan han viskade något i den blonda killens öra. ”Vi vill också veta!” sa killen med det svarta håret. Jag slutade kolla på dem och tjuvlyssna. Det är inte mitt jobb att spionera på ett par killar – snygga killar till och med.

Som en gåva från ovan kom en äldre man in och beställde en av våra kakor. Jag la min fulla uppmärksamhet mot kakfaten framför mig istället för på dem. Han sa åt mig att han ville ta med sig dem, jag la de i en rosa liten kartong och gav honom hans kvitto. ”Ha en bra dag! Hoppas du kommer tillbaka!” sa jag och log mot mannen när han gick. Jag kunde inte undgå att lägga en blick på killarna. Oturligt nog satt alla och kollade på mig. De log och sa åt mig att komma. Jag gjorde vänligt som de sa och ställde mig på samma ställe som när jag gav dem deras drickor.

”Vi bits inte!” sa killen med det blonda håret. ”Prata för dig själv!” skojade killen med hängslena. De andra skrattade och jag instämde i skrattet. ”Så, är det kul att jobba här?” frågade killen som precis hade sagt att de inte bits. Jag rykte på axlarna. ”Jag sommarjobbar bara, men tja det är väl helt okej!” svarade jag ärligt. Jag var faktiskt överlycklig när jag fick beskedet om att jag fick jobba här nu under sommaren. Alla andra jobb som jag hade sökt hade sagt nej. Tyvärr. ”Vi älskar denna kedja! Vi går hit på vart ställe vi är, om det då finns där!” sa han med det svarta håret. ”Så ni är typ på många olika ställen?” frågade jag osäkert. Lite generad för jag tydligen inte visste vad de pratade om. De gav varandra några blickar innan han med födelsemärket sa: ”Ja, vi reser rätt mycket här inom England och Europa!” han log lite och såg ut att tänka på något. Jag nickade. ”Coolt!” svarade jag. Då klappade killen med det blonda håret på platsen bredvid honom. ”Sätt dig!” sa han och log. Jag gjorde som han sa. ”Vi har glömt att presentera oss!” utbrast killen med hängslena. De nickade instämmande. ”Jag är Harry!” sa killen med de fina ögonen. ”Jag är Niall!” sa killen bredvid mig. ”Jag är Liam!” sa han med födelsemärket. ”Jag är Zayn!” sa han med det svarta håret. ”och jag, sist med absolut inte minst, Louis!” Jag nickade och försökte memorera alla namnen.

En konversation växte fram mellan oss alla. De var verkligen riktigt snälla, alla fem! När Liam hade fått ett telefonsamtal som visade sig vara en kille som hette Paul ville att de skulle dra här ifrån. De sa hejdå, men lovade att de snart skulle komma igen. Jag kan inte mer än önska att de håller deras löfte. För det är något med dem, något som jag inte kan sätta fingret på vad det är.